Det låter som en klyscha, vikten av att prioritera vad som är viktigt för oss.
Kanske till och med som en självklarhet.
Men för många är det varken tydligt eller ens genomtänkt.
Vi springer på, dras med i farten och tänker att "sen"…då ska vi göra saker annorlunda.
Men om "sen" aldrig kommer? Om tiden hinner ta slut innan vi kommer till "sen"?
Nu på fredag ska vi begrava min svärmor Ruth.
Fredagen innan jul.
Alla kan komma trots att det bara är en vecka till jul. Trots att det är en veckodag. Och det är fint. Värdigt. Hon är värd oss, varenda en av oss, i kyrkan på fredag.
Det är mitt i natten och jag borde sova, men mina tankar snurrar. Jag funderar på vad som hänt om hon istället för att begravas på fredag fortfarande hade varit i livet och bett oss komma på en fika för att berätta för oss alla om sitt liv såhär en vecka inpå julen, bara sitta ner i lugn och ro och prata med oss….hade vi kommit då?
”Nej, jag jobbar då.”
”Om du bara visste hur mycket det är på jobbet nu innan julledigheten.”
”Åh, det låter jättetrevligt. Kan vi ta det fram emot sommaren? När vi har semester?”
Vi hade menat väl. Och det hade varit sant. De flesta av oss är inte lediga så där en fredag.
Men döden gör något med oss. Eller hur?
Plötsligt kan vi ta oss ledigt. Fast det är mycket att stå i.
Döden blir på något vis viktigare än livet.
Döden får oss att tänka annorlunda.
Prioritera.
Otäck tanke, jag vet – men OM du visste att detta blir din sista jul i livet – hur hade du tänkt?
Hur hade du prioriterat?
Vem hade du velat träffa?
Vem hade du valt bort att spendera din sista dyrbara tid i livet med?
Vem hade du gärna tagit en extra semesterdag för att bara sitta och prata med? Kanske om det där ni aldrig riktigt hinner med?
Har du kanske någon du behöver berätta något för?
Be om förlåt?
Berätta hur mycket kärlek och tacksamhet du känner?
Om tiden var begränsad – vad hade du gjort? Tveklöst för att det är viktigt för dig.
Om tiden var begränsad – vilka prioriteringar hade varit helt självklara för dig?
Om tiden var begränsad – om inte ”sen” fanns, om inte ”nästa jul” fanns, om inte ”jag ska bara” fanns, om dina prioriteringar vore glasklara – vad hade varit annorlunda då?
Tiden är begränsad.
Vad väntar du på?