Att vara känslomänniska är fantastiskt. Och ibland jobbigt. Att styras mer av hjärtat än hjärnan är en gåva men som med mycket annat - det kan bli för mycket om man inte finner sitt sätt att hantera och balansera det. Därför är det viktigt att lära känna sig själv på djupet och fylla sin verktygslåda med erfarenheter och redskap för att kunna finna en balans.
Ju mer man gör det, desto mer kan man njuta fullt ut av att vara känslomänniska med alla dess fantastiska egenskaper det för med sig. 8 tips som gör livet lite lättare finner du i slutet.
När man googlar på motsatsen till Känslomänniska - då får man upp förnuftsmänniska.
Man är det ena eller det andra, men det är inte svart eller vitt, det finns olika grader.
Jag är känslomänniska. En av mina närmsta släktingar är utpräglad
förnuftsmänniska.
Det leder till intressanta samtal. Och missförstånd.
"Du är konfliktbenägen och distanserar dig när något är jobbigt", tycker han.
"Jag skyddar mitt hjärta genom att välja bort människor och situationer jag inte är trygg med när jag är sårbar", svarar jag.
Det finns inget fel, inget rätt. Inget facit. Vi är olika, helt enkelt.
Det viktigaste är att försöka förstå vem just jag är. Och förstå att vi är olika, vissa är känslomänniskor, andra förnuftsmänniskor. Vi pratar ibland olika språk, vi upplever situationer och människor på olika vis. Utmaningen är att lära sig att möta, och förstå, varandra - utan att döma. Istället försöka se varandras fördelar. Ibland lättare sagt än gjort.
Vad är det positiva med att vara känslomänniska?
Vi är närvarande med kropp, hjärta och själ
Vi ser människor i vår närvaro
Vi känner det du känner
Vi är ofta bra lyssnare, lyhörda med närvaro och empati
Vi hör allt som sägs, men även det som inte är uttalat
Vi "känner in" situationer och människor
Vi känner alla positiva känslor otroligt starkt
Vi är engagerade
Vi drivs ofta av passion
På vilket sätt kan det vara påfrestande att vara känslomänniska?
Känslomänniskor känner mycket. Både det mörka och det ljusa. Startsträckan när vi blir sårade är kort och när någon sviker glömmer vi det inte lätt, för det når rakt in i vårt hjärta. Det kan tolkas som en konflikt när vi drar oss undan, distanserar oss, i sådana situationer, men oftast är det vårt sätt att skydda oss från någon/något som inte känns bra.
Ibland upplevs det av omgivningen som att vi överdriver. Att vi känner lite för mycket, lite för fort. Det är för att känslorna fyller på i sån fart att det ibland kan rinna över. Vi hinner inte hantera allt som kommer, alla känslorna som stormar.
Vi är ofta känsliga för andra människors energier, stämningen i ett rum och olösta konflikter i luften. Vi hör även det som inte uttalas.
Vi har inget "teflonlager" - känslor och intryck rinner inte bara av oss.
Vi har i vissa situationer svårt att förstå oss på förnuftsstyrda människor - deras sätt att tänka och agera, vara diplomatiska och strategiska. Deras sätt att uttrycka sig. Det blir två vitt skilda språk, två helt olika sätt att uppfatta omvärlden.
Vi tänker och analyserar mycket. Ibland är det bra - men det kan också leda till att vi överanalyserar.
8 tips som kan göra livet lättare för en känslomänniska:
Du känner att du tar in andra människors energi och stämning? Lär dig hur du skapar en "energisköld" för att skydda dig från alla andras energier. Det låter flummigt, men det hjälper faktiskt. Googla och hitta det sätt som passar dig.
"Sätt på din egen syrmask innan du hjälper andra" - träna på att välja dig själv. Det är inte egoistiskt att vara mån om sig själv. Att vara rädd om sig själv. Tvärt om.
Hitta din kraft, dig själv. Där är du tankar energi och blir stark. För dig kan det vara en lång tyst promenad, lyssna på musik, ta en powernap, meditera, träna.
Äg det! Äg att vara känslomänniska. Du behövs! Hur skulle världen se ut utan känslomänniskor? Utan allt det varma, passionerade, lyhörda, känslofyllda varandet, närvaron och bemötande av andra som känslomänniskor sprider?
Har du någon annan känslomänniska i din närhet som du kan prata med? Älta det som behöver ältas men hjälp också varandra att fokusera på det som är positivt och träna på att släppa det som tynger.
Vet du med dig att du lätt överreagerar känslomässigt i vissa situationer? Träna medvetet på att ta en paus och landa i dig själv, andas och lugna dig, innan du går vidare och kanske agrar på ett sätt du senare ångrar. "Låt mig ta några minuter för mig själv innan vi fortsätter." Det är inte lätt i början men blir lättare ju mer du tränar på det.
Känner du att du lätt hamnar i övertänkande, negativa tankar som loopar? Påminn dig själv om att du inte är dina tankar. Träna på att betrakta dem istället. Försök att få lite distans mellan dig och tankarna. En negativ tanke kommer: testa att se det som att du står på en perrong och tåg passerar med olika tankar. Träna på att inte hoppa på tåget med den negativa tanken utan låt det åka förbi dig. Vänta till tåget med en bra tanke och hoppa på det tåget istället. Som med mycket i livet är det en träningsfråga så ge inte upp för att det känns svårt i början.
Våga välja bort. Lär dig att säga Nej. Till människor som du känner tar din energi eller påverkar dig negativt. Till situationer som du instinktivt känner att du inte vill vara en del av. Tro mig - det är lättare än du tror. Om du har svårt att säga Nej - en vit lögn är helt ok. Prioritera dig själv.
Var befinner du dig på skalan känslo- eller förnuftsmänniska?
Comentários